En vecka till har passerat
5-veckors Smällkarameller. Jag försöker för fullt bestämma mig om namnen men som vanligt finns många att välja på... så jag funderar lite till 🤔
Som vanligt vill ju den kennelmorsan ha uppställda "veckobilder" på valparna och som vanligt är jag ensam så det blir stativ-mobil-fjärrkontroll - men bilder blir det 👌
Här kommer de
Jag är väldigt nöjd med det jag ser av kullen än så länge. Busiga och livliga som valpar ska vara. Väldigt nyfikna på livet 🥰
Just nu har de totaldäckat så busbilder får komma en annan dag.
Även mammor passar på att vila lite när hela ungskocken snarkar 😴😴
Morgonbus
Idag är de fem veckor Smällkaramellerna 🥰 Utvecklingen går snabbt och det börjar bli livat i holken. Full rulle här vid 06-tiden.
Nu börjar det bli små hundar av de tidigare marsvinen 😂😘 så det är nu det roliga börjar - att se dem utvecklas till olika individer, att försöka lägga grunder och ge dem förutsättningar att växa upp till trygga individer som talar flytande "hundiska" ❤
Nu går vi in i nedräkningstiden
Vi väntar en till kull valpar hos Ta Wei's 🥰
Min härliga SE U(u)Ch Ta Wei's Collecting Happy Dreams till vardags kallad "Happy"hade precis vid årsskiftet lyckad date med den unge gentlemannen Timra's Rapid Rocker "Zappo" som gav resultat.
Ta Wei's Collecting Happy Dreams "Happy"
Happy är ett litet lyckopiller - full av energi och glädje. Hon är min dotters hund och de har tillsammans tränat en del agility och även provat lite rallylydnad. En stor portion personlighet och egen vilja har lilla fröken men också massor av sammarbetsvilja och arbetslust. Hon gillar att apportera (som är min träning med henne) och har ända sedan valp varit mycket kvick i inlärning. Hon älskar att mysa med sin lillmatte och i flocken här är hon något av en drottning (och tycker egentligen att de andra är en rätt onödig utfyllnad i världen 🤣 även om de är kul stt busa med)
Timra's Rapid Rocker "Zappo"
Zappo är en go och glad kille som älskar att hänga med matte Frida på diverse äventyr. Han är lättlärd och fattar snabbt och kan flera trix. Att nosa runt efter spännande dofter i skog och mark är en annan favoritsyssla 🥰 Han kan vara lite blyg i första kontakten med nya människor men sedan älskar han uppmärksamhet och kel. Han har mycket energi och blir sällan trött.
Happy har nu nått dygn 58 i sin dräktighet - en knubbsäl som passar på att njuta i fulla drag och vila sig i form för kommande uppdrag 💕
Den här sista tiden känns alltid lååååång - nu vill man bara att de ska komma igång, att allt flyter på enligt skolboken och att man får veta vad de bär på 🤔 Tålamod är inte min starka sida - men det är i alla fall inte allt kvar nu 💪 Söndag är dygn 63 - hennes förra kull föddes dygn 62 - så nu får vi se hur hennes plan ser ut den här gången.
Jag älskar den här delen av att vara uppfödare - det är lika spännande inför varje valpning - att få finnas där vid tikens sida och följa det underverk som varje födsel är 💞 Att få ta emot nya liv och få se vad tiken burit på 😘
Fram till Happy tycker att det är dags får jag nöja mig att kika på de små buffarna i hennes mage och gissa vad det är där inne 🤔
4 veckor går snabbt!
Att bli totaldäckad i dunderförkylning är ingen superìdé och främjar inte ork att blogga och sprida viral valpkärlek men nu är det dags.
Mycket händer i en liten valps liv under deras första levnadsveckor. Man ska växa, öppna ögon och öron, börja ta kontroll över ben och kropp och upptäcka både varandra och världen. Man växer ur sin första lya och uppgraderar till en större värld att utforska och allt är ett äventyr i sig.
Nyfödda smällkarameller
Cool duktig mor
Eat - grow - sleep - repeat
Det gäller att ligga på topp 💪
Lite märkligt med stoooor värld
Men smälter det snabbt
Tryggheten följer med.
Breakfast in bed
Känd matbar
Och nya smaker 👌😁
Så är det dags för en mer individuell presentation av Ta Wei's Smällkarameller - Bilderna har lite knepigt ljus då de är tagna i två omgångar och dagsljuset försvann - naturligtvis är det väl så tidig att förvänta sig något av dem gällande den ädla konsten att stå - småttingar som de är, där inte saker liksom satt sig och fallit på plats- och det är inte helt enkelt att fota med mobilen på stativ och med fjärrkontroll samtidigt som man ställer upp valpar - men jag tycker det är lite kul ändå - så här kommer de 🥰
Vi börjar med tjejerna.
Tik 1
Tik 1
Tik 1
Tik 2
Tik 2
Tik 3
Tik 3
Tik 3
Så är det dags för grabbarna
Hane 1
Hane 1
Hane 1
Hane 2
Hane 2
Hane 2
Hane 3
Hane 3
Hane 3
Hane 4
Hane 4
Hane 4
Hane 5
Hane 5
Hane 5
Det är nu och framåt den roliga tiden börjar - då de här små varelserna ska fortsätta utvecklas till mer och mer individer. Lika roligt och lika fantastiskt att få följa varje gång 💕
Nu ska jag försöka hålla lite bättre ordning på bloggeriverkstaden framåt!
Nya hopp om framtiden
I mörka november börjar Hjärtrud att löpa så i slutet av månaden är det åter dags för Ta Wei's många mil i bil. Jag packa in mig och alla fyrfotingar i mitt toppenekipage och styr Mr Attjoman med nosen norrut.
(Bilden är från ett annat tillfälle men får representera ekipaget)
Jag har turen att ha synnerligen gästfria och goda vänner i Piteåtrakten där både jag och fyrfotingar får campera vid diverse påhitt 🥰 så även nu - så att jag kunde kombinera trevligt umgänge med att ta ett par turer över den Finska gränsen för kärleksmöten mellan Hjärtrud och Theo 💚
Två typlika welshar i feminin och maskulin form 🥰😍
Nord Ch Fi Ch Se U(u)Ch No Ch LT Ch TLNJW-18 Lundtorps Theo
Theo används i praktisk jakt
Ta Wei's Hjärtats Längtan
Älskar att apportera
Och gör det med ett stabilt och balanserat grepp oavsett vilt eller dummy.
Vi rullade hemåt efter väl utfört uppdrag - ett litet missöde någonstans i de mörka skogarna utanför Lycksele men tur i oturen gick ändå allt bra (för alla inblandade utom just renen...) och vi kunde småningom rulla problemfritt ända hem. Någon gång ska vara den första att köra på ett djur - jag antar att det var min tur nu helt enkelt - vilket om jag skulle räkna alla mil jag rullat UTAN att lyckas med det nog får räknas falla inom statistikens ramar med god marginal.
Resan var väl värd sina mil och resulterade i en tämligen välfylld skattkista hos Hjärtrud - som inte riktigt förstod varför det plöstligt blev sååå tungt att röra sig 🤣
2020 01 23 öppnades locket till kistan och på bästa skolboksmanér föddes 8 st kraftfulla, fina valpar 🥰 5 hanar och 3 tikar som Hjärtrud genast tar hand om enligt alla instinkters regler. Själv sitter jag lugnt vid sidan om och är tacksam över att ytterligare en gång få dela detta under 🙏
En boost leder till en annan
Jag har länge brunnit för just jaktträningen av welsharna - att värna om, bevara och kanske t o m i viss mån kunna stärka de anlag som nånstans finns hos dem. Men livet har tagit lite krokiga vägar, jag har "kört i diktet" här och där och den där taskiga självkänslan i kombination med av mig själv högt ställda krav på perfektion samt lite andra "farthinder" har lett till att även den delen av mitt liv - liksom bloggen - till stora delar legat i träda... MEN med min nytagna Jägarexamen tändes glöden igen - så klart ska jag göra det jag vill (och kanske faktiskt också kan en del om)!
Så - det är där jag sedan lagt min lediga tid och prioriteting under sommaren och hösten. Att träna jaktliga moment tillsammans med min krutgumma Hjärtrud och påbörja resan mot att bli ett riktigt team 💚
Vi har kommit en god bit på väg - har många saker som fungerar väl - andra som behöver lite finslipning för att nå den där perfektionen - men jösses så mycket kul vi har!!! På VÅRT sätt - som VI trivs och med gott mod.
Ett godkänt vattenprov presterade vi - även om pefektionisten i mig så klart hade självkritik och (som så ofta) arbetet ser SÅ mycket bättre ut på hemmaplan 😎 Men Godkänt är Godkänt - så jag är nöjd!
Vidare startade vi både ett B-prov (som snabbt visade vikten av att träna tillsammans med andra och i olika mark - inte bara ensam) och vi rullade också många mil i bil för ett par starter på A-prov. Det första med en nervös matte och en hund som inte på något sätt visade den hund jag känner igen hemifrån resulterade i frustration hos perfektionisten och många tårfyllda timmar hem - för att sedan samla intrycken - tänka på kammaren och träna vidare.
Det finns saker att jobba med men det finns också gott om potential i den lilla damen.
Så vände vi bilen Norrut istället för nya försök - två starter på en helg i fin spanielmark. Här kände jag lite bättre igen min hund, speciellt dag två. Vi hade många bra saker med oss den dagen - och det godkända resultatet var inom räckhåll - men vi nådde inte riktigt ända fram pga en del brister i samarbetet (läs hund som tycker hon kan bra själv 🙈 och således ohörsam på sin matte) Visst lite nesligt där och då - men så här i efterhand är jag ändå väldigt nöjd med de saker hon gjorde bra - framför allt så JAGAR hon och jag vill mycket hellre jobba oss bättre samman och komma tillbaka när godkännandet blir en självklarhet och inte en "stolpe in".
Jag är framför allt stolt över att jag faktiskt gjort det - jag har anmält och deltagit på prov -sänkt garden och tänjt mina egna gränser - klivit utanför min comfort zone på många vis och vi har bara "härifrån och framåt" att köra!
Inte minst - att sedan få åka iväg och "göra det på riktigt" - att faktiskt få gå i en mark - själv med min hund och min bössa och få fälla min första fågel - för min egenuppfödda hund - i ett moment och en stund där faktiskt ALLT fungerade - ja DET väger upp alla mindre lyckade stunder i världen 😍💪
Det är aldrig för sent att börja om
Jag tycks ha en förmåga att ständigt låta bloggen "ligga i träda" 🙈 Ett resultat av för få timmar på dygnet 🙄 Nåväl man kan alltid göra ett nytt försök till Bot & Bättring - så håll till godo - här kommer ett lååångt inlägg!
I början av 2019 (jojo jag veeet det är ett år sedan...) tog jag ett beslut att förverkliga en dröm jag länge vårdat i mitt hjärta - en önskan och vilja som hållits tillbaka av en dålig självkänsla. Men med hjälp av en mycket god vän (och tillika valpköpare) gjorde vi båda äntligen slag i saken och anmälde oss till en intensivkurs för jägarexamen!!!
En tid av läsa-läsa-läsa inleddes. Det finns mååånga "måsar och gåsar" 🦆🦢 liksom massor av andra djurarter att lära sig om.
För att inte tala om lagar, regler, vapen, kalibrar och dimesioner av allt ;) Jösses hann jag tänka mer än en gång... men också så spännande och intressant.
Så en aningen kylslagen 2:a Maj var det dags att stråla samman, jag, min vän Johan och resten av våra kurskamrater, för fyra intensiva dagar hos ForsWards Hund & Jakt i Getåsen.
En hel del pirr i magen och massor massor av spänd förväntan inför det hela. Jag kan inte annat än av hela mitt hjärta rekommendera att ta sin jägarexamen just på det här viset - just på den här platsen 💚 Så otroligt kunniga instruktörer - sådana som lever och andas sin natur och sin jakt och som delar med sig av helheten från djupet av sina hjärtan!
Hela kursen kantas av just helhet - hur man tar hand om, förvaltar och förädlar. All mat vi åt var vilt och fantastiskt tillagat - väl så viktigt med bra mat under långa, intensiva dagar.
Teori varvas med praktiska övningar och förevisningar av t ex fällfångst och bulvanjakt och så klart skyttet - och allt som hör därtill! Hör och häpna - jag ÄR inte varken skotträdd eller skottberörd 🤣
Avståndsbedömning var nåt vi diskuterade och övade oss mycket på - inte så lätt som man vill tro... Lugna, tydliga skytteintruktörer med ett ständigt leende på lut hjälper kärringar som inte tror på sig själv långt på vägen - å ser man på!! Jag KUNDE skjuta!
Dagarna rusade fram och vi fick med oss massa upplevelser att spara på. Nu kan vi ta rätt på olika fåglar och göra dem klara för tillredning. Likaså flå en bäver 👌 Alltså - vilken otrolig päls!! Så tät så tät och LEN. God att äta var den också - vilket vi fick erfara på sista kursdagens lunch.
Många glada skratt och diverse diskussioner. Ett visst mått av nervositet och tävlingsdjävul samt i alla fall ett rejält glädjevrål bjöds - och hem rullade jag med ett stort leende och en rejäl boost för självkänslan 💪😍 Laddad på fler än ett sätt för nya äventyr - med nya målbilder!
