En boost leder till en annan

Jag har länge brunnit för just jaktträningen av welsharna - att värna om, bevara och kanske t o m i viss mån kunna stärka de anlag som nånstans finns hos dem. Men livet har tagit lite krokiga vägar, jag har "kört i diktet" här och där och den där taskiga självkänslan i kombination med av mig själv högt ställda krav på perfektion samt lite andra "farthinder" har lett till att även den delen av mitt liv - liksom bloggen - till stora delar legat i träda... MEN med min nytagna Jägarexamen tändes glöden igen - så klart ska jag göra det jag vill (och kanske faktiskt också kan en del om)! 

Så - det är där jag sedan lagt min lediga tid och prioriteting under sommaren och hösten. Att träna jaktliga moment tillsammans med min krutgumma Hjärtrud och påbörja resan mot att bli ett riktigt team 💚 

 

Vi har kommit en god bit på väg - har många saker som fungerar väl - andra som behöver lite finslipning för att nå den där perfektionen - men jösses så mycket kul vi har!!! På VÅRT sätt - som VI trivs och med gott mod.

 

Ett godkänt vattenprov presterade vi - även om pefektionisten i mig så klart hade självkritik och (som så ofta) arbetet ser SÅ mycket bättre ut på hemmaplan 😎 Men Godkänt är Godkänt - så jag är nöjd! 

Vidare startade vi både ett B-prov (som snabbt visade vikten av att träna tillsammans med andra och i olika mark - inte bara ensam) och vi rullade också många mil i bil för ett par starter på A-prov. Det första med en nervös matte och en hund som inte på något sätt visade den hund jag känner igen hemifrån resulterade i frustration hos perfektionisten och många tårfyllda timmar hem - för att sedan samla intrycken - tänka på kammaren och träna vidare. 

 

Det finns saker att jobba med men det finns också gott om potential i den lilla damen. 

Så vände vi bilen Norrut istället för nya försök - två starter på en helg i fin spanielmark. Här kände jag lite bättre igen min hund, speciellt dag två. Vi hade många bra saker med oss den dagen - och det godkända resultatet var inom räckhåll - men vi nådde inte riktigt ända fram pga en del brister i samarbetet (läs hund som tycker hon kan bra själv 🙈 och således ohörsam på sin matte) Visst lite nesligt där och då - men så här i efterhand är jag ändå väldigt nöjd med de saker hon gjorde bra - framför allt så JAGAR hon och jag vill mycket hellre jobba oss bättre samman och komma tillbaka när godkännandet blir en självklarhet och inte en "stolpe in".

 

Jag är framför allt stolt över att jag faktiskt gjort det - jag har anmält och deltagit på prov -sänkt garden och tänjt mina egna gränser - klivit utanför min comfort zone på många vis och vi har bara "härifrån och framåt" att köra!

 

Inte minst - att sedan få åka iväg och "göra det på riktigt" - att faktiskt få gå i en mark -  själv med min hund och min bössa och få fälla min första fågel - för min egenuppfödda hund - i ett moment och en stund där faktiskt ALLT fungerade - ja DET väger upp alla mindre lyckade stunder i världen 😍💪